En katolsk traditionsrörelse

KATOLSK TRADITIONALISM eller "den traditionella rörelsen i katolska kyrkan" är i dag synligare än på länge. Samtidigt som den liturgiska frågan ännu 50 år efter Andra vatikankonciliet förblir akuell. Allt detta i en tid då få förnekar att den katolska kyrkan och den en gång kristna kultursfären  befinner sig i kris. Vad är då katolsk traditionalism? Härvarande avsnitt vill ge den nyfikne läsaren en anspråkslös första ingång till vad som kanske är en okänd värld.

NÄR MAN TALAR om en katolsk traditionsrörelse rör det sig förstås om ett sociologin närstående bekvämlighetsbegrepp utan anspråk på teologisk precision. Den katolska kyrkan är per definition traditionell, och den katolska traditionen är nu ingen enskild grupps särskilda egendom. Tvärtom är den katolska traditionen varje katoliks arvedel. Frågan är emellertid hur denna trohet realiseras i en värld som tycks dyrka förändringen för förändringens egen skull. Utmärkande för den traditionella rörelsen är att kontinuitet och traditionstrohet ställs i förgrunden. Av det enkla skäl att katolicismen genomgår en längre period av oro, ett slags identitetskris.

ENVAR KAN SE att traditionen i dag värderas mycket olika i de katolska leden. I denna tid av förvirring finns det  katoliker som utan vidare förstod varför påven Benedictus XVI envist talade om behovet av kontinuitet, synlig konkret påtaglig kontinuitet. Katoliker som välkomnade kontinuitetens hermeneutik. Katoliker som ser på den latinska kyrkans liturgiska och monastiska arv med sonens orubbliga vördnad och kärlek till sina föräldrar. Katoliker som känner till sin historia, känner till sin kultur och inte skäms över dem. Katoliker för vilka identitetsfrågan är en självklarhet, med svar som inte skiljer sig från svaren från östkristet eller "ortodoxt" håll. 

DESSA ÄR DET som utgör, i vid bemärkelse, den katolska traditionsrörelsen. De återfinns över hela världen, tillhör olika folkslag, kommer från de mest skiftande sociala sammanhang och verkar i mycket olika roller. Man hittar här kurieprelater och stiftsbiskopar, ordensmän och präster, systrar och nunnor, intellektuella och konstnärer, teologer, militärer och fredsaktivister, familjfäder, nygifta och ogifta om vartannat, ungdomar likaväl som åldringar. Och deras perspektiv är det alltså som härvarande avsnitt vill ge inblick i.

*    *    *

Vidare ingångar. Lästips

Utöver introduktionen ovan har vi velat ge en del  lästips, vilka följer här nedan. På så sätt får läsaren vidare ingångar till ett ämne som är sammansatt och som inte alldeles enkelt låter sig sammanfattas.

1. Allmänt

2. Sverige och Norden

3. Ärkebiskop Marcel Lefebvre och FSSPX

1. Allmänt

> En utmärkt introduktionsartikel till katolsk "traditionalism" av prof. John Casey vid Cambridge universitet finns här (arkiverad här).

> Iota Unum av Romano Amerio. Läser man bara en bok i den traditionella frågan (eller om krisen i kyrkan) bör det vara denna. En imponerande, djuplodande studie utförd av en framstående teolog och filosof.

Iota Unum, av den schweiziske filosofen Romano Amerio (d. 1997), utkom 1985. Den utgör en omfattande studie av variationerna (krisen?) inom den latinska kyrkan fr o m 1950-talet, och är samtidigt den djupaste, bäst underbyggda och intelligentaste syntesen hittills av det "traditionalistiska" perspektivet. Iota Unum utgör omistlig läsning. Romano Amerio var liksom den unge fader Ratzinger peritus, d v s teologisk rådgivare, vid Andra vatikankonciliet.

Efter att under fyra årtionden ha förbigåtts med tystnad i den italienska teologiska debatten omskrevs Amerio, i april 2007, i mycket varma ordalag i La Civiltà Catholica. Vatikanologen Sandro Magister berättar om denna utveckling här. En andra artikel om Romano Amerio finns här. Iota unum finns bl a i engelsk översättning. Läs den!

> Man kan även rekommendera Getsemane, av den store kardinal Giuseppe Siri (under konciliet ärkebiskop av Genua), på engelska tillgänglig genom förlaget Pro multis. Klicka här (scrolla ned till rätt titel). Boken är en svidande vidräkning med några av de filosofiska och teologiska trender, som var tongivande kring 1965. Man bör även bekanta sig med Dietrich von Hildebrands Trojan Horse in the City of God samt Devastated Vineyard.

> Gällande liturgifrågan föreslås dels Le Ciel sur la terre av abbé Claude Barthe, dels The Banished Heart av Geoffrey Hull. Här en artikel som ger en god inblick i Hulls huvudteser. The Banished Heart beställs enklast av Pro multis (scrolla ned till rätt titel).

> Man bör även bekanta sig med Msgr Klaus Gambers skrifter om liturgireformen fr.o.m. 1951. Framför allt denna. Flera av Gambers studier, vilka är starkt kritiska till liturgireformen, har utkommit med förord av kardinal Ratzinger, som kallat honom vår tids främste liturgiexpert.

> I samma liturgifråga bör kardinal Alfons Maria Sticklers berömda föredrag "The Attractiveness of the Tridentine Mass" från 1995 anföras. Slutligen måste den tyske författaren Martin Mosebachs Formlöshetens irrlära nämnas, som ur lekmannens perspektiv beskrivit den ödeläggelse av den latinska liturgin som ägt rum.

> För att få perspektiv på Andra vatikankonciliet rekommenderas pater Ralph Wiltgens Vaticanum II (fader Wiltgen var under hela konciliet chef för konciliets presstjänst) och från en radikalt liberal utsiktspunkt Gunnel Vallquists Dagbok från Rom - en kamp om förnyelse.

> Den största traditionella lekmannaföreningen Una Voce Internationalis. Läs en intervju om Una Voce med dess tidigare ordförande Michael Davies. Här dennes sista intervju kort före Davies´ död i cancer 2004.

> Läs ock vårt avsnitt om liturgin (med Böcker man bör ha läst) och våra länkar med lästips om liturgifrågan.

> Om den klassiska latinska liturgins ställning i kyrkan av idag bör man inledningsvis läsa den helige Fadern Benedictus XVI:s motu proprio av 7 juli 2007, Summorum Pontificum, som utgör gällande lag. Summorum Pontificum har ytterligare förtydligats av Rom i dekretet Universæ Ecclesiæ utfärdat 2011.

Situationen sådan den ännu var före Summorum Pontificum, d v s före sommaren 2007, summeras här av kardinal Castrillon Hoyos. Det finns även en av Rom utgiven dossié i ämnet.

Läs jämväl kardinal Sticklers berömda föredrag om den klassiska romerska mässliturgin och Paulus VI:s refomer. Johannes Paulus II:s skrivelse Ecclesia Dei från 1988 finns här.

> Oundgänglig läsning utgör förstås engelsmannen Michael Davies många böcker om det senaste konciliet, ärkebiskop Marcel Lefebvre, Paulus VI:s liturgireform, reformationen i England och en rad närliggande ämnen. Fram till sin död 2004 var Davies ordförande för den världsvida paraplyorganisationen Una Voce Internationalis till värn för den klassiska latinska liturgin. Här finns länkar till hans verk. Här kan man läsa om Michael Davies (scrolla ned för fler texter om Davies). Davies berömda Apologia finns här att läsa på nätet. Fader William Hudsons griftetal över Michael Davies finns i sin tur här.

> Insyn i en bildad "traditionalistisk" lekmans perspektiv får man genom den berömde tyske författaren Martin Mosebachs sex teser om liturgifrågan. Om Mosebach och dennes återupptäckt av sin barndoms tro genom den klassiska latinska liturgin kan man läsa här.

2. Sverige och Norden

Om intresset för den traditionella latinska liturgin i Sverige fr o m 1960-talets liturgireform och fram till idag står det här.

3. Ärkebiskop Marcel Lefebvre och FSSPX

Ärkebiskop Marcel Lefebvre är, historiskt sett, en ofrånkomlig referens i detta sammanhang. Vill man förstå honom och hans bevekelsegrunder (oberoende av hur man värderar dem), bör man läsa Michael Davies´ Apologia pro Marcel Lefebvre (kan här läsas på nätet) och biskop Tissier de Mallerais´ förtjänstfulla biografi över ärkebiskop Lefebvre.

Den traditionella rörelsen samlades tidigt kring ärkebiskop Marcel Lefebvre. Under Andra vatikankonciliet var den franske prelaten efter ett liv av missionsarbete i Afrika ordensgeneral för den stora franska missionsorden Helgeandsfäderna (Les Pères du Saint-Esprit). Där skulle han utmärka sig för sin uttalade skepsis mot många av de från radikalt håll föreslagna kyrkliga reformerna.

Ärkebiskop Lefebvre, som vid denna tid ännu förutspåddes bli kardinal, blev en av de ledande i Cœtus Internationalis Patrum, det nätverk av konciliefäder som försökte motsätta sig det nordeuropeiska nätverket bestående av några av de mest radikala prelaterna och teologerna (Frings, Döpfner, König, Alfrinks, Suenens, Bea; Rahner, Schillebeeckx, Küng, Congar, Chenu, Lubac, Daniélou,  Häring, Ratzinger...).

1969 grundade Marcel Lefebvre Prästbrödraskapet S:t Pius X för att i en tid av oro erbjuda en lugn och tillförlitlig plats för prästutbildning. Hans vägran att övergå till Paulus VI:s liturgi gjorde honom världsberömd och ådrog honom inte minst det franska progressiva episkopatets oförsonliga ogillande.

Efter att länge ha oroat sig för sin succession vigde ärkebiskop Lefebvre 1988 fyra biskopar mot påvens vilja och förklarades som en följd vara exkommunicerad. Fredssamtal med Rom har förekommit ända sedan dess. Ärkebiskopen dog 1991.

Den 7 juli 2007 uttalade den helige Fadern Benedictus XVI i Summorum Pontificum att den klassiska romerska liturgi som ärkebiskop Lefebvre alltid vägrade överge objektivt sett aldrig avskaffades och aldrig förbjöds, och därför heller aldrig var olaglig. 24/1 2009 hävdes 1988 års bannlysningsdekret. Detta har följts av lärosamtal mellan Troskongregationen och FSSPX. Utgången av dessa är ännu oviss.

Man kan här läsa om Prästbrödraskapet S:t Pius X (FSSPX) och de inre svårigheter detta genomgick 2004-2006.

För att få perspektiv på de återkommande, förenklade påståendena enligt vilka FSSPX stode utanför kyrkan, bör man läsa följande artikel där journalisten Brian Mershon mot bakgrund av Summorum Pontificum sammanfattar Roms uppfattning i denna invecklade fråga. Man bör även känna till kardinal Castrillon-Hoyos uttalande här. Roms hävande av 1988 års bannlysningar (2009) måste förstås också beaktas.

För att förstå hur Prästbrödraskapet S:t Pius X en gång uppstod, och få inblick i ärkebiskop Marcel Lefebvres perspektiv finns fr a två verk. Dels biskop Tissier de Mallerais biografi över ärkebiskop Lefebvre. Dels Michael Davies mycket överkomliga Apologia pro Marcel Lefebvre. Den senare behandlar utförligt den traditionella rörelsens uppkomst och finns att läsa gratis på nätet : här.

Kontakt