Katolsk tro och modernitet

Modernitetsfrågan är knuten till upplysningen och de olika modernistprojekten som på eller annat sätt antingen velat sekularisera Västerlandet, d v s bygga en värld oberoende av Gud och den kristna traditionen, eller velat stöpa om den mänskliga naturen. Man kan förstås gå än längre bak i tiden och framhålla nominalismen, delar av renässansen och reformationen som förelöpare till såväl upplysningen och modernismen som sekulariseringen.

Den katolska kyrkan ställde sig tidigt kritisk till dessa tendenser som fr o m 1700-talets slut skulle väga allt tyngre i Europa och Amerika. Kyrkan motsatte sig såväl antikristendomen som de olika utopiska strävandena att förändra människans natur. Mycket av den enhetlighet och ordning som man förknippar med motreformationen och den katolska renässansen efter franska revolutionen uppstod och inskärptes i mötet med sådana hot. Under 1800-talet kom den katolska kyrkan att i det närmaste likställas med sitt motstånd mot kulturradikalismen och modernistprojektet.

Det fanns i de katolska leden en riktning vars företrädare menade att det samhälle och de idéer som sprungit fram ur franska revolutionen och Napoleonkrigen gick att förena med evangeliet. Man sökte inspiration i samtida filosofi, bl a Bergsons vitalism, och var inte alltid främmande för av evolutionism färgade tolkningar av begrepp som sanning och tradition.

Pius X ingrep kraftfullt häremot och fördömde i 1900-talets början vad han kallade filosofisk och teologisk modernism (jmf. encyklikan Pascendi). Den katolska antimodernismen syntes mer än någonsin utgöra en naturlig följd av katolsk tro. Den katolska debatten med modernismens förespråkare fortsatte, livaktig och stimulerande. Dessvärre bidrog inte alla katolska teologer med kloka, med den katolska traditionen förenliga inlägg. Men Rom vakade, och så förblev det i stort fram till Pius XII:s död 1958.

Ännu åren före det andra vatikankonciliet överensstämde därför mycket av kyrkans liv med den i mycket förenklade, men icke desto mindre ganska sanningsenliga bild som Hollywood då förmedlade av den katolska kyrkan: uråldrig och hierarkiskt oföränderlig, hemlighetsfull, skönhetsälskande, trygg i sin identitet... Vackert beslöjade nunnor som framsprungna ur medeltiden, tonsurerade munkar på knä, latin och rökelsefyllda kyrkorum, relikprocessioner - och inte minst: en världsvid kyrka enad kring det bestående. 

Kontakt