|
ALTARTJÄNSTEN VID SJUNGEN MÄSSA ”Omnia
autem honeste et secundum ordinem fiant” 1. Missa cantata utan rökelse. För ministrantens del skiljer sig den sjungna mässan i detta fall endast obetydligt från den stilla mässan. Skillnaderna redovisas nedan. F.ö. hänvisas till vår handledning för ministranten vid stilla mässa. Altarljusen är vid missa in cantu minst fyra och som högst sex. Efter att altarljusen tänts, ställs altarmissalet redan före mässan fram på altaret. Prästen öppnar det då och granskar nu dess sidmarkeringar. Först därefter förbereder prästen kalken i sakristian. Slutligen ställer prästen och endast han (ministranten får nämligen inte vidröra de heliga kärlen och än mindre vidröra korporalet) den beredda kalken på altaret, på vilket korporalet först vikts ut (den tomma bursan ställs upprätt, till vänster om korporalet, in mot altarljusen). När prästen och ministranten kommer in för mässan är missalet således redan på plats och uppslaget vid den aktuella mässans introitus. Vidare står kalken, täckt av kalduken, på det uppvikta korporalet. Följaktligen börjar trappstegsbönerna (och scholans sång av introitus) så snart processionen nått fram till altaret. Efter sista evangeliet hämtar ministranten celebrantens biretta. Prästen lämnar kalken på altaret. Ministranten bär inte ut altarmissalet. En sjungen mässa följs aldrig av Leo XIII:s böner. 2. Missa cantata med rökelse. Denna form av den sjungna mässan kräver två ministranter och skiljer sig på en lång rad punkter från altartjänsten vid en stilla mässa. Handledning för denna mera krävande form finns här.  |
