DEN HELIGA LITURGIN
är den förnämsta bland mänskliga
gärningar. Liturgin är adoratio,
tillbedjan. Liturgin är jämväl den
främsta skolan i
ödmjukhet och bön. Först och främst
är den
dock gudomligt handlande och gudomlig närvaro: genom
uråldriga symboler bryter Himmelen in
i den jordiska skapelsen för att förkristliga den
och sjunga
Guds lov (jmf. Benedictus XVI:s tal
i Heiligenkreuz, i Österrike, 9/9 2007). Den stora mystikern Teresa av
Avila uttryckte just detta,
när hon sade sig vara villig att dö för den
minsta av kyrkans ceremonier (Mitt
liv, 33:3).
Benediktinabbot
på besök
I
ANDRA HAND ÄR liturgin ett hantverk, tillbedjans
hantverk, det
viktigaste bland hantverk. Leviticus
talar
härvidlag sitt tydliga språk, i likhet med
benediktinorden i allmänhet och Cluny i synnerhet., vilkas
kärlek till liturgin och dess mysterier saknar motstycke. Den
store
Dom Guérangers eller kardinal Dantes liv lämnar
samma vittnesbörd, och om samma verklighet är det som
kyrkomusikerns omfattande och svårtillägnade
kunskaper och färdigheter vittnar. Ännu ett rikt
uttryck för samma sanning finner man i
liturgiböckernas många rubriker,
det vill säga liturgiska anvisningar.
Florens
ärkebiskop mottages liturgiskt
TREMOR
DOMINI INITIUM sapientiae, gudsfruktan
är vishetens begynnelse. Vägen till Gud
börjar med den insikten. Och ingenstans blir denna insikt
tydligare än ifråga om den formfulländning
som kyrkan kräver för den heliga liturgins del. Det
finns heller inget annat sammanhang där en viss modern
ledighet och brist på distans till det gudomliga blir mera
opassande.
Stilla mässa i
seminariet
DEN
KATOLSKA KYRKAN har av hävd alltid
omgärdat sin gudstjänst med ett bestämt
ceremoniel för att å ena sidan
försäkra sig om dess vederbörliga
utförande, å den andra säkerställa
och uttrycka
den yttre vördnad som obetingat skall
åtfölja detta utförande och som mysteriet
kräver. Kyrkan är alltså de helgade
riternas väktare, vilket bland annat tar sig uttryck i det
omfattande regelverk som värnar om den kristna religionens
ceremonier. Detta regelverk skall alltid ses mot bakgrund av de heliga
mysterier, som den heliga liturgin gestaltar.
Koret i moderhusets kapell
LITURGIBÖCKERNA
UTGÖRS framför allt av Missalet, Breviariet, Pontifikalet, Ritualet, Martyrologiet
samt det
biskopliga Ceremonialet.
I
dessa återfinns - jämte de liturgiska texterna -
rubriker, det vill säga klara bestämmelser
för hur det liturgiska hantver- ket skall utföras.
Det
är varje prästs, varje altartjänares
första plikt att väl bekanta sig med dessa. Troheten
mot rubrikerna och den anda som de uttrycker är den
oundgängliga förutsättningen för
den formfulländning i liturgin som kyrkan kräver av
dem som får den oförtjänta äran
att tjänstgöra i koret eller vid altaret.
Rogationsprocession
DETTA
HÖGA MÅL kräver givetvis
lång tid av praktiskt övning och mycken
utantillinlärning, såväl av ceremoniernas
utförande som av fraser och uttryck. Allt i en anda av
ödmjukhet, bävan och hängivenhet.
På denna sida kommer vi att publicera tydliga
svenskspråkiga handledningar till kyrkans vanligaste
ceremonier. Ett första sådant dokument
föreligger i den Ministranthandledning för
Stilla mässa som kan laddas ned här.
Denna form
är tvivelsutan den vanligast förekommande i Sverige i
dag, och kan lätt anpassas att gälla också
för en Missa cantata – en
sjungen mässa som i ministranthänseende
förblir en stilla mässa.
* * *
DETTA
AVSNITT KOMMER med tiden att omfatta en utökad
introduktion till katolsk liturgi men också
fördjupningstexter om bland annat liturgins teologi.
Förhoppningsvis kommer samtida frågor i
liturgiämnet också att kunna belysas.
