Årligen utgivna kalendrar lämnar uppgift om kyrkoårets rörliga högtider. Vår avsikt har därför varit att för den romerska ritens äldre form framför allt erbjuda en översikt över kyrkoårets fasta högtider oavsett om dessa tillhör kyrko- eller helgonåret. Icke desto mindre har under respektive månad så långt möjligt också lämnats besked om kyrkoårets rörliga högtider, om vilka följande inledningsvis skall sägas.

I den romerska ritens nyare form (Paulus VI) fick kyrkoåret till skillnad från helgonåret kvarstå utan alltför omfattande förändringar. En viktig skillnad utgör dock söndagscykeln per annum, d.v.s. veckorna dels mellan Jultiden och Fastan, dels efter Påsktiden. I Paulus VI:s kalender kallas söndagarna under denna tid enhetligt för ”söndagar under året” med var sitt ordningstal. I den äldre kalendern talas i stället om ”söndagar efter Trettondedagen” respektive ”söndagar efter Pingst” (i den dominikanska riten om ”söndagar efter Trefaldighet”).

Juldagen och Påskdagen utgör kyrkoårets höjdpunkter i såväl den äldre som Paulus VI:s kalender; i båda kalendrarna infaller de samtidigt. Till skillnad från Juldagen är Påsken emellertid en rörlig högtid. Utifrån Påskdagen fastställs sedan datumet för många av kyrkoårets övriga rörliga högtider. Påskdagen kan infalla mellan 22 mars och 15 april (den första söndagen som infaller efter första fullmånen efter vårdagjämningen). Följaktligen kan Kristi himmelsfärds dag, som högtidlighålls 40 dagar efter Påsk, infalla tidigast 30 april och senast 4 juni. Pingst firas tio dagar senare.

Infaller Fastan tidigt, firas bortfallna söndagar efter Trettondedagen i stället som söndagar efter Pingst. De inskjuts då mellan 23:e söndagen efter Pingst och kyrkoårets sista söndag, på vilken alltid firas mässan för 24:e söndagen efter Pingst, även kallad Domsöndag.