KRISTKONUNGENS INSTITUT
grundades av två franska abbéer 1 september 1990.
Gilles
Wach och Philippe Mora hade blivit vänner redan vid
prästseminariet i Sienna, där de båda
studerade
på den tid då den kände kardinal Siri
ännu ledde
det italienska ärkestiftet. Den unge abbé Wach, som
1980
prästvigts av den helige Fadern Johannes Paulus II, arbetade
sedan
för den romerska kurians clerus-kongregation under kardinal
Silvio
Oddis ledning. Där kom han ofta i kontakt med
prästkandidater
som inte fann sig tillrätta i befintliga seminarier.
Den unge abbé
Wach prästvigs av Johannes
Paulus II
SAMTIDIGT
HADE FADER Wach nära band till l'Opus
sacerdotale,
ett franskt nätverk av över femhundra
församlingspräster, grundat av kanik Cattas 1963.
Från
detta kom regelbundet önskemål om ett
franskspråkigt
prästseminarium med tydlig romersk linje. Kardinal Oddi hade
därför upprepade gånger föreslagit
att hans unge
medarbetare skulle grunda ett seminarium. Kardinalen menade med andra
erfarna kyrkomän att ett sådant isåfall
borde se
ljuset inom ramen för ett prästsällskap. Men
abbé
Wach tyckte för egen del att det inte var hans uppgift i
livet.
Moderhuset i Gricigliano
1990
BESTÄMDE SIG ABBOTEN
för det stora franska benediktinklostret Fontgombault att
slå igen sitt priorat i det florentinska Gricigliano.
Man
hade
där köpt en rymlig patriciervilla, som i
århundraden
tillhört familjen Martelli. Några munkar hade bebott
den i
ett tiotal år, men nu ville fäderna sälja
egendomen,
företrädesvis för kyrklig verksamhet.
Besök av prelat
Perl från den romerska kurian
TROTS
HUSETS MYCKET dåliga skick erbjöd sig
fader Wach att köpa huset: ett antal prelater i den romerska
kurian och prästerna i Opus sacerdotale
hade förmått honom att ändra sig.
Härvidlag
spelade även benediktinen och kuriekardinalen Augustin Mayer
en
viktig roll. Abbé Wach hade så slutligen
bestämt sig.
Han sökte därför upp
kardinalen-ärkebiskopen av
Florens för att undfå dennes tillstånd att
öppna
ett ordenshus i hans stift. Denne välkomnade initiativet och
därmed blev Gricigliano
prästseminarium.
Kristkonungens
institut grundades strax härefter.
Koret i moderhusets kapell
REDAN
UNDER INSTITUTETS allra första dagar tydliggjorde
monsignore Wach syftet med det nya institutet: att skola
prästkallelser i romersk anda och att förbereda dem
för församlingsarbete, skolundervisning, andlig
vägledning, och reträttpredikningar; och
institutets långsiktiga mål : att
befrämja och sprida den kristna civilisationens
såväl
mänskliga som gudomliga rikedomar utifrån insikten
om den
djupa samklang som finns mellan kultur och tro.
Monsignor
R. Michael
Schmitz predikar
DÄRMED
UPPVISAR INSTITUTET
tydliga likheter med oratoriet, det prästsällskap som
Filip
Neri grundade på 1500-talet och som kardinal Newman kom att
tillhöra efter sin övergång till den
katolska kyrkan.
Det mildhetsideal som kommit att utmärka institutet skriver in
sig
i samma anda, men utgör samtidigt en bro mellan oratoriets
helige
grundare och institutets skyddspatron, den helige Frans av Sales.
Skärtorsdagen i
Gricigliano
DENNE
VAR INTE endast
en utomordentligt duglig biskop, en man av bön och
kontemplation, en framgångsrik apologet. I en tid av
oförsonlighet och begynnande jansenism kom han att kallas
för den kristliga kärlekens lärare.
I en tid av religionskrig sökte den helige Frans fastmer i
allt
förstå och vinna hjärtat hos dem han talade
till. Han
kunde sålunda skriva:
Il
faut grandement être attentif à la
façon de
proposer la doctrine catholique, en sorte que, la raison
étant
de notre côté, aussi l’apparence, le
lustre et la
beauté ne nous fassent point défaut.
Stilla veckan vid
seminariet
«
Man måste fästa den största vikt vid det
sätt som
man framlägger den katolska läran på:
när väl
sanningen är på ens sida,
återstår ännu
skönheten och allt det som talar till hjärtat.»
INSTITUTETS
ADELSMÄRKE BESTÅR kanske
främst i denna jämvikt, en jämvikt som
särskilt betonar den mildhet och kärlek som en
gång drog Palestinas folkmassor till Jesus, och som speglar
den romanitas, den särskilda anda som
genom århundradena utmärkt det katolska Rom.
Stilla veckan vid
seminariet
ETT
NATURLIGT UTTRYCKSSÄTT
härför är den starka kärlek till
liturgin som
genomsyrar livet i institutets olika hus och kapell. Det är
ingen
tillfällighet att den hel. Benediktus är institutets
andra
skyddspatron. Den särställning som liturgin
åtnjuter
inom benediktinorden är vida känd, men så
även
ordens med den europeiska civilisationen sammanflätade
historia:
man tänker osökt på Cluny, Solesmes och
Beuron. Detta
synsätt har institutet gjort till sitt eget. Inget
tillåts
komma före den heliga liturgin och den noggranna
förberedelse
som denna kräver såväl på det
inre som på
det yttre planet.
Levithögmässa
i Gricigliano
INSTITUTETS
TREDJE SKYDDSPATRON är dominikan- munken Thomas
av Aquino, doctor angelicus.
Leo XIII hade påmint kyrkan om hans betydelse för
katolsk
filosofi; det andra vatikankonciliet skulle komma att inskärpa
behovet för prästkandidaterna att studera filosofin i
ljuset
av den thomistiska metoden. Vid institutets seminarium är
detta en
levande verklighet. Hit reser några av vår tids
främsta thomister för att undervisa. I mötet
med
samtiden visar sig den fasta grund som en thomistisk skolning ger ofta
ovärderlig.
Besök
från kardinalen
JÄMTE
INSTITUTETS TRE heliga skyddspatroner står,
ojämförlig, den saliga jungfrun Maria, Guds egen
moder. Ingen
stod Vår Herre närmare under hans jordsliga liv;
ingen har i
högre grad visat hur försakelse och lydnad av den
treenige
Guden förvandlas till upphöjelse i kärlek.
Prästkandidater i
procession
KRISTUS
KONUNGEN
ÄR dock institutets särskilde skyddspatron. Vad
betyder
då det? I sin tillbejan av den heliga treenigheten betonar
kyrkan
olika mysterier, olika aspekter av den ende Guden. När hon
till
exempel åkallar Jesus Kristus som konung understryker kyrkan
att
såväl himmel som jord tillhör Gud: Gud
är
både vår skapare och vårt mål;
människans
jordsliga liv kan inte skiljas från hennes himmelska
bestämmelse; nåd och natur har vävts
samman.
Därför hör det till den sanna religionens
kännetecken att den omsluter och berikar allt
mänskligt.
Institutets namn skall ses i detta ljus.
Högtidlig
procession vid kardinalsmässa
FRÅN
FÖRSTA BÖRJAN önskade Msgr Wach
och abbé Mora att institutet skulle verka
i missionerna. Tidigt upprättades nära band
till stiftet Mouila i
Gabon, vars dåvarande herde, framlidne biskop Obamba,
välkomnade institutet, som verkar
där än idag. I flera år tjänstgjorde
monsignore Wach själv som generalvikarie
för det afrikanska stiftet.
Prästvigning
DEN
SJUNDE SEPTEMBER 2008, på Vår Fru av rosenkransens högtid,
blev institutet genom dekret
av den påvliga Ecclesia Dei-kommissionen ett genom
påvlig rätt reglerat sällskap för
apostoliskt liv. Institutet finns i dag i över 50 stift. Dess
60 präster verkar på tre kontinenter. Hösten
2008 uppgick institutets seminaristantal till 70.
Msgr Perl
överlämnar upprättelsedekretet
LÄSAREN
KAN ÄVEN finna följande upplysande
engelska text på hemsidan för institutets
nordamerikanska distrikt. Samt läsa här om
institutets generalvikarie och superior för Nordamerika,
monsignor
Michael R. Schmitz. Våren 2005 och 2008 besökte
samme msgr
Schmitz Sverige, varvid han mottogs i audiens av H.E. biskop Anders
Arborelius.
