Om institutet
Presentation
Institutsnyheter
Kristkonungens institut
KRISTKONUNGEN ÖVERSTEPRÄSTENS institut är ett sällskap för apostoliskt liv som lyder direkt under Rom ("av påvlig rätt"). Institutet leds av generalpriorn, franske msgr Gilles Wach, och generalvikarien, tyske msgr R. Michael Schmitz, vilken även är superior för institutets svenska apostolat. Institutets medlemmar för ett kanonialt liv och är således sekulärkaniker. Till institutet är en gren av systrar knuten, Jesu Överstepräst kungliga hjärtas tillbedjerskor. Institutet räknade år 2011 drygt 60 präster och 70 prästkandidater. Dess prästseminarium är beläget i Gricigliano utanför Florens.
KRISTKONUNGENS INSTITUT
grundades av två franska abbéer
1 september 1990. Gilles Wach och Philippe Mora hade blivit vänner
redan
vid prästseminariet i Sienna, 
dit de båda sökt sig på den tid då den
kände kardinal Siri ännu ledde det italienska ärkestiftet. Den unge
abbé Wach prästvigdes 1980 av påven Johannes Paulus II, varefter han
arbetade för den romerska kurians clerus-kongre- gation
under
kardinal Silvio Oddis ledning. Där kom han ofta i kontakt med
prästkandidater som inte fann sig tillrätta i be- fintliga seminarier.
SAMTIDIGT HADE FADER Wach nära band till l'Opus sacerdo- tale,
ett
franskt nätverk av över femhundra församlingspräster, grundat av kanik
Cattas 1963. Från detta kom regelbundet önskemål om ett franskspråkigt
prästseminarium med tydlig romersk linje. Kardinal Oddi hade därför
upprepade gånger föreslagit att hans unge medarbetare skulle grunda ett
seminarium. Kardinalen menade med andra erfarna kyrkomän att ett sådant
isåfall borde se ljuset inom ramen för ett prästinstitut. Men abbé Wach
tyckte för egen del att det inte var hans uppgift i livet.
SEDAN HÄNDE DET något. 1990 beslutade abboten för det franska benediktinklostret Fontgombault (Solesmes kongrega- tion) att stänga sitt priorat i det florentinska Gricigliano. Man hade där köpt en rymlig patriciervilla, som i århundraden tillhört familjen Martelli. Ett mindre antal munkar hade bebott den i ett tiotal år, men nu ville fäderna sälja egendomen. Företrädesvis önskade man överlåta fastighetn för kyrklig verksamhet.
TROTS HUSETS MYCKET dåliga skick erbjöd sig fader Wach att köpa egendomen. Ett antal prelater i den romerska kurian och prästerna i Opus sacerdotale hade förmått honom att ändra sig, och han letade nu efter ett hus. Gricigliano kom som ett tecken från ovan. Benediktinen och kuriekardinalen Augustin Mayer gav projektet sin välsignelse, och man sökte upp kardinalen- ärkebiskopen av Florens för att undfå dennes tillstånd att öppna ett ordenshus i hans stift. Denne välkomnade initiativet och därmed blev Gricigliano prästseminarium. Kristkonungens institut grundades strax härefter.
REDAN UNDER INSTITUTETS allra första dagar fastställde monsignore Wach det tvåfaldiga syftet med det nya institutet: dels att skola prästkallelser i romersk anda och att förbereda dem för församlingsarbete, skolundervisning, andlig vägledning, och reträttpredikningar; dels, på längre sikt, att befrämja och sprida den kristna civilisationens såväl mänskliga som gudomliga rikedomar utifrån insikten om den djupa samklang som finns mellan kultur och religion, mellan natur och nåd.
DÄRMED UPPVISAR INSTITUTET tydliga likheter med oratoriet, det prästsällskap som Filip Neri grundade på 1500-talet och som kardinal Newman kom att tillhöra efter sin övergång till den katolska kyrkan. Det mildhetsideal som kommit att utmärka institutet skriver in sig i samma anda, men utgör samtidigt en bro mellan oratoriets helige grundare och institutets skyddspatron, den helige Frans av Sales. Institutets ljusblå färg minner om banden till detta framstående helgon.
DENNE VAR INTE endast en utomordentligt duglig biskop, en man av bön och kontemplation, en framgångsrik apologet. I en tid av oförsonlighet och begynnande jansenism kom han att kallas för den kristliga kärlekens lärare. I en tid av religionskrig sökte den helige Frans fastmer i allt förstå och vinna hjärtat hos dem han talade till. Han kunde sålunda skriva:
« Il faut grandement être attentif à la façon de proposer la doctrine catholique, en sorte que, la raison étant de notre côté, aussi l’apparence, le lustre et la beauté ne nous fassent point défaut. »
"Man måste fästa den största vikt vid det sätt som man framlägger den katolska läran på: när väl sanningen är på ens sida, återstår ännu skönheten och allt det som talar till hjärtat."
INSTITUTETS ADELSMÄRKE BESTÅR kanske främst i denna jäm- vikt, en
jämvikt
som särskilt betonar den mildhet och kärlek som en gång drog Palestinas
folkmassor till Jesus, och som speglar den romanitas, den
särskilda
anda som genom århundradena utmärkt det katolska Rom men också
påverkade barocken i hög grad.
ETT NATURLIGT UTTRYCKSSÄTT härför är den starka kärlek till liturgin som genomsyrar livet i institutets olika hus och kapell. Det är ingen tillfällighet att den helige Benediktus är institutets andra skyddspatron. Den särställning som liturgin åtnjuter inom benediktinorden är vida känd. Så även ordens med den europeiska civilisationen sammanflätade historia: man tänker osökt på Cluny, Solesmes och Beuron. Detta synsätt har institutet gjort till sitt eget. Inget tillåts komma före den heliga liturgin och den noggranna förberedelse som denna kräver såväl på det inre som på det yttre planet.
INSTITUTETS TREDJE SKYDDSPATRON är den helgonförklarade dominikanmunken Thomas av Aquino, doctor angelicus. I slutet av 1800-talet hade Leo XIII påmint kyrkan om hans betydelse för katolsk filosofi; det andra vatikankonciliet skulle komma att inskärpa behovet för prästkandidaterna att studera filosofin i ljuset av den thomistiska metoden. Vid institutets seminarium är detta en levande verklighet. Hit reser några av vår tids främsta thomister för att undervisa. I mötet med samtiden och en relativistisk antikultur visar sig den fasta grund som en thomistisk skolning ger ofta ovärderlig.
JÄMTE INSTITUTETS TRE heliga skyddspatroner står, ojämförlig, den saliga jungfrun Maria, Guds egen moder. Ingen stod Vår Herre närmare under hans jordsliga liv; ingen har i högre grad visat hur försakelse och lydnad av den treenige Guden förvandlas till upphöjelse i kärlek. I Gricigliano är kärleken till vår Fru påtaglig. Den genomsyrar seminaristens liv.
KRISTUS KONUNGEN ÄR dock institutets särskilde skyddspatron. Vad betyder då det? I sin tillbejan av den heliga treenigheten betonar kyrkan olika mysterier, olika aspekter av den ende Guden. När hon till exempel åkallar Jesus Kristus som konung understryker kyrkan att såväl himmel som jord tillhör Gud: Gud är både vår skapare och vårt mål; människans jordsliga liv kan inte skiljas från hennes himmelska bestämmelse; nåd och natur har vävts samman. Därför hör det till den sanna religionens kännetecken att den omsluter och berikar allt mänskligt. Institutets namn skall ses i detta ljus.
FRÅN FÖRSTA BÖRJAN önskade Msgr Wach och abbé Mora, i dag seminarierektor, att institutet skulle verka i missionerna. Tidigt upprättades nära band till stiftet Mouila i Gabon, vars dåvarande herde, framlidne biskop Obamba, välkomnade institutet, som verkar där än idag. I flera år tjänstgjorde monsignore Wach själv som generalvikarie för det afrikanska stiftet.
DEN SJUNDE SEPTEMBER 2008, på Vår Fru av rosenkransens högtid, blev institutet genom dekret av den påvliga Ecclesia Dei-kommissionen ett genom påvlig rätt reglerat sällskap för apostoliskt liv. Institutet finns i dag i över 50 stift. Dess 60 präster verkar på tre kontinenter. Hösten 2008 uppgick institutets seminaristantal till 70.
LÄSAREN KAN ÄVEN finna följande upplysande engelska text på hemsidan för institutets nordamerikanska distrikt. Samt läsa mer om institutets generalvikarie och superior för Nordamerika, monsignor Michael R. Schmitz. Våren 2005 och 2008 besökte samme msgr Schmitz Sverige, varvid han mottogs i audiens av H.E. biskop Anders Arborelius.