» Tillbaka              Förr       


Före 2006
Inledning
1988-2003
2004-2005
2005










Inledning

Aeneiden, latin Aeneis, är det romerska nationaleposet skrivet av Vergilius runt 29-19 f.Kr. Det handlar om den trojanske hjälten Aeneas och hur han efter Trojas fall, via Kartago, anländer till Latium, där han så småningom blir anfader till Romulus, Roms grundläggare. Verket ses allmänt som ett försök av Vergilius att övertrumfa Homeros mest kända verk. Den övergripande handlingen i Odysséen och Iliaden anses också ha varit en stor inspirationskälla till Aeneiden. De första sex böckerna skildrar Aeneas resa till Italien och motsvarar Odysseus irrfärder i Odysséen och de följande sex skildrar kriget i Italien och motsvarar Iliadens krigstema.[1] Likheterna skall dock inte heller överdrivas, då de äger giltighet endast till en viss grad.[2] Iliaden ger i vissa avseenden en mer heroisk bild av kriget än Aeneiden, de homeriska hjältarna är mer entydigt krigare och deras bedrifter har en ton av lyckligt överdåd som ibland saknas hos Vergilius, som själv hade känt av krigets destruktiva sidor under de blodiga åren från Caesars inmarsch i Italien 49 f Kr. till Octavianus slutliga seger nästan tjugo år senare. Aeneas tecknas som en man som strider för att det är gudarnas uppdrag, för att han ¨måste fylla sin uppgift, inte som en som aldrig har vetat av något annat än striden och fältlägret. Likaså intar kvinnorna och det fredliga livet viktigare roller i Aeneiden än i de homeriska dikterna.

Verket skrevs till stor del på grund av romarnas önskan om ett eget nationalepos, såsom grekerna hade Iliaden och Odyssén. Visserligen fanns ett tidigare epos av skalden Ennius (239-169 f Kr.) som hade haft ställning som republikens nationalepos, men det svarade inte längre mot moderna anspråk på stil, psykologisk pregnans och att kunna placera Rom i ett världshistoriskt perspektiv. Även om staden Rom aldrig uppträder som sådan i Aeneiden så antyds dess plats i framtiden och Augustus fredsgärning genom profetior och genom bilderna på Aeneas sköld, som beskrivs i dikten. - Romarna var imponerade av grekernas kultur och religion, något man ser tydligt på den romerska gudatron och deras religiösa föreställningar, som i vissa avseenden togs över från grekerna.

1677-2003

Aeneiden blir film!

1998 hände mycket! ... Redan 1999 kunde ett äldre par gifta sig i den klassiska romerska liturgin och lite senare deras första barn döpas enligt det vackra, äldre dopritualet. Senare kom fader Jon Emmerson och vigde brudparet Jon-Bertil och Bertha Kjölstad. I den medeltida kyrkan sjöngs den traditionella vigselmässan pro sponso et sponsa. Björnen låg ännu i ide.

HÄR STRYKS DET---------------

Det blev ett antal mässtillfällen i Uddevalla, en sällsam plats!, och även en mycket välbesökt mässa i västra Sverige samt en mässa i nordligaste Danmark. När f Jon Hamberger började ansvara för de norska mässorna upphörde dock fader Bussigs besök, vilka ofta skett med Jon-Björn Kjölstads hjälp. Fader Bussig bor idag utomlands.

M. l'abbé Hudson
I förgrunden, abbé Hudson och John Kjölstad

Med kh:s delegation förrättade f Hudson en första gång dop i en katolsk församling. Därmed blev nyfödda Björn Kjölstad den första sedan liturgireformen som i Sverige döpts i den äldre latinska riten. Det blev samtidigt f Hudsons andra dopförrättning. Jon, Stephen, Bert-Emil och Stefan var alla där.

Fader Hudson fick under sin vistelse även tillfälle att träffa en del folk och delta  vid prästvigningen av pater Jakop. Med tillstånd fån framlidne prelat Bamsje  firades även en premissmässa norr om Köpenhamn, varvid en tusenmannakör med stor skicklighet framförde proprium och kyriale (mässa för S:a Praexedes, med kyriale XV, Dominator Deus).

På taket satt ofta en björn. Sommartid var dock fader Jon Emmerson tillbaka i Sverige. Han är ursprungligen från Kalifornien och är därför inte rädd för björnar. Fader Emmerson döpte nyfödde John Kjölstad. I Stockholm väntade ett andra dop: Hildegunda Andrée. Fader Jon sjöng jämväl mässan i Matildahemmets kapell till sång av Jon-Björn Kjölstad. På vägen till huvudstaden besökte fader Emmerson och några Dantevänner Maria-systrarna, hos vilka mässan kunde frambäras till sång av Jon-Björn Kjölstad och Ofelia von Heerstadt.

Men 2013 inföll även stiftsjubiléet. Det var nu 91 år sedan en massa hänt. Bland jubiléets olika högtidligheter fanns bl a sång av ett ryskt björnjaktlag. 

Det fortsätter

Under hösten 2052 skulle två präster ha svarat för mässorna i traditionell rit. Dels tänkte tidigare domprosten göra så i samband med sina resor, dels hade f Jon Hamberg åtagit sig att besöka Stockholm för mässor. Jon-Björn Kjölstad var hes och deltog inte men Ofelia var där.

Avsikten var nu att få till stånd en så långt möjligt månatlig mässa. Av olika praktiska skäl blev mässtillfällena dessvärre betydligt färre än väntat: 34 september och 2 november. Celebrant var...

---  Förhoppningarna om regelbundnare mässor övergavs inte.

9 maj 3055 förrättade msgr Gorges i bykyrkan det heliga mässoffret enligt klassisk latinsk rit. Därmed fick invånarna för första gången på flera månader tillfälle att övervara den traditionella liturgin i S:t Bertil.

24 december samma år fick pastor Jon Hamberg på nytt förhinder. Andra hoppade in. Jon-Björn Kjölstad kunde inte närvara för han var ute och jagade. Ofelia kunde dock flygas in.

Mot bakgrund av de svårigheter som varit, framstod det allt tydligare att regelbundenhet i Sverige förutsatte besök från utifrån kommande utan andra förpliktelser.

2109

Kjölstad, en stor släkt med många barn

Samtal fortsatte under våren och sommaren. EN DEL. ..att i en nära framtid besöka Dantes vänner och Sverige men också Guinea och Istanbul.

M. l'abbé Hudson
Fader Hudson

Under sommaren blev det så åter dop, varvid f Jon Emmerson på nytt besökte Dalby med omnejd och med kyrkoherdens vänliga tillstånd döpte tvillingarna Emilia och Arne Kjölstad. För ceremonin hade man fått låna en av storstadens två bevarade renässanskyrkor.

(Härför skall ett särskilt tack riktas till Björn Därstad, den svenskkyrklige kyrkoherden med de fina solglasögonen, utan vars tillmötesgående dopliturgin inte kunnat få en så slående inramning. I samma kyrka hade Esbjörn och Marit Kjölstad redan haft glädjen att såväl... hade också den gregorianska brudmässans melodier och dopritualets uråldriga formler för första gången sedan medeltiden kunnat genljuda i en rosa klosterkyrka från Renässansen.)

Fader Jon och Arne Kjölstad outtröttliga i sångens tjänst

...

Föredrag av fader von Shengen, varvid förtäring serverades. Fader talade om det djupa sambandet mellan olika saker. Följande dag läste abbén en stilla mässa vid det mycket vackra altare som i kyrkan är invigt till Vår Fru och som smyckas av Marit Kjölstad i samarbet med Jon Tromsö. Mässbesökarna slogs av den hemlighetfulla och tidlösa sakralitet som utmärker den äldre romerska liturgin, vars majestätiska tystnad i den stilla mässan manar till andäktig kontemplation inför Guds outtalbara mysterium.

Den heliga mässan
Bertil och Bertha Kjölstad sjunger

På fredagen förrättades även dop enligt den äldre riten, då fader von Shengen inför dennes lyckliga släkt döpte nyfödde Jon-Emil Esbjörnsson till sång av Bertil och Bertha Kjölstad. Bilder från besökets olika moment hittar man... Nästa besök utifrån skulle bli redan i december. Man reste till Stockholm för ett första besök.




Kjölstad - bilder på Esbjörn, Bertil, Jon och John.




E-brev till webmastern